Till minnet av Lajka, 2024, är Jannike Lundgrens andra roman. Den skildrarhuvudpersonen Ellens arbete på hemtjänsten någonstans i Västerbotten och de människor och öden hon möter där, i olika skeden av livet. På ett annat plan handlar den om relationen mellan människa och djur och vår ställning på och inställning till planeten. Den utspelar sig mellan liv och död, stort och smått och allt som ryms däremellan.
Luften som kunde tala, 2024, är ett lyrikverk av Jens Unosson, en slags civilisationskritisk långdikt, som å ena sidan handlar om dagarna på en liten gård, människorna, djuren och träden som levt på den genom århundradena, å andra sidan tar sig an livet och döden ur en lätt esoterisk synvinkel.
Gemensamt för båda verken är att de är fast förankrade i västerbottnisk glesbygd och behandlar teman som i stort är identiska: civilisationskritik, natur kontra kultur, djurrätt, m.m.
Jannike Lundgren är utbildad bibliotekarie och litteraturvetare och jobbar nu som biträdande redaktör vid sidan av skrivandet. Romandebuten kom 2016 med Nu ser man hästen på Sonfjället som även den tog avstamp i glesbygd och djurrättsfrågor. Till minnet av Lajka är hennes andra bok.
Jens Unosson är självhushållare, skribent, naturvårdare och musiker – som detsistnämnda kanske mest känd som en av medlemmarna i The Spacious Mind, vilka släppt ett stort antal album och turnerat både i Europa och USA. Som skribent är han återkommande i exempelvis Miljömagasinet, Dagens ETC och Dala-Demokraten. Luften som kunde tala är hans lyrikdebut.
